Att rida in en häst...

... brukar kunna vara en actionfylld upplevelse när man ser det på TV men här hemma på gården var det en helt annan historia. Faksa skulle ut på sin första ridtur här om dagen och jag blev ombedd att hjälpa till. Min uppgift skulle vara att hålla ordentligt i tyglarna medans B. satte sig upp, och sedan skulle jag lite elegant, men försiktigt ta undan pallen så att Faksa inte oavsiktligt skulle råka kliva på den och bli rädd. 


Förberedelserna gick bra, för skillnaden mellan att få en sadel på ryggen eller en travsele är ju egentligen inte så stor: något som spänns fast runt magen på hästen. Det var i alla fall inget som Faksa reagerade på. Att sedan få ett bett i munnen var ju också som vanligt, enligt Faksa. Alltså inget att hetsa upp sig över. Hon leddes ut på gården, pallen ställdes fram och jag placerade mig vid Faksas huvud med tyglarna i ett stadigt grepp. I det här läget skulle ju hon lätt kunna börja försöka svänga åt sidorna, men hon stod blick stilla och verkade helt nöjd med tillvaron. 


B. klev upp på pallen, satte foten i stigbygeln och satte sig försiktigt upp. Ingen reaktion från Faksa så jag kunde släppa tyglarna och försiktigt flytta på pallen. Efter det tog ekipaget några osäkra steg framåt, och det var lite vingligt då Faksa inte var så van att ha någon på ryggen, men hon fann sig snart i den nya situatinen och B och Faksa begav sig ut på sin ridtur. Hon är verkligen en lugn, klok och snäll häst. Så går det till att rida in en travare, i alla fall här på gården. 


To ride a horse for the first time ever can be an exciting thing especially when the horse have never had a rider on its back before. At least when I have seen it on TV, but here at home it usually is a completely different story. Our new mare, Faksa, was going to carry a rider for the first time in her life the other day and I was there to help. My task was to hold the reins in a firm grip and stop her from moving around as B sat up, and shen B sat securely in the saddle I was to remove the stool the B stepped up on so that Faksa wouldn´t accidentally step into it and get scared.


The preparations before the ride went well. And after all, ther is no big difference for a horse getting a saddle or a harness strapped on: just something that tightens around your belly. That was nothing to worry about according to Faksa. The bridle was not new either so she was totally relaxed. We led her out on the back yard and I stood by Faksas head with the reins in a firm grip. This is where the horse easily could sidestep or be a little fussy bit she stood still, nice and calm. 


B. climbed up on her carefuly to not spook her. When she was secure in the saddle I let go of the reins and that was about it. Faksa was a little surprised that someone was on her back and it was a little wobbly there for a while until she found the balance. She really is a calm and friendly horse. That is how we teach harness racing horses to carry a rider.